Du gör dumt och jag gör dumt. Man orkar väl inte försöka antar jag. Eller? Du kanske vill ha det såhär. Jag flänger mest runt och hoppas på spänning och ibland så får jag det, ibland inte. Det händer att jag tänker tillbaka på oss och jag har nog insett nu att den jag saknar är inte längre du, utan den du var då. Det känns både skönt och sorgligt. Stackars dig som var så fin som nu är så.. överallt. Det går dagar då jag skjuter undan det helt. Andra dagar tvingar jag mig själv att tänka på dig mest för att känna hur jag reagerar. Oftast känner jag mig arg och sviken. Du har lämnat mig på alla tänkbara sätt och det är så elakt. Jag trodde mer om dig. Du försöker ju inte ens vara min vän. Och om du gör; jag märker det inte. Snälla du, visa att jag betydde någonting för dig.
(Source: middlechildswag, via decemberkyla)
(Source: thoughtsworthofbeingremembered, via redtulipsglow)
(Source: principitolol, via damn-funny)
(Source: mrgolightly, via madisonalece)
This post has been featured on a 1000notes.com blog.
(Source: nothingislinear, via always-sleeping-in)
(Source: tardisewho, via always-sleeping-in)
(Source: gifmovie, via redtulipsglow)
(Source: naturise, via always-sleeping-in)
